Ibland finns det tillfällen och dagar där jag fäller ett par tårar så mycket jag saknar min gamla ponny. Han som var den jag tog mitt första travsteg på, hoppade mitt allra första hinder på och galopperade min allra gång första gång. För han har nog lärt mig inprincip allt i grunden och jag är väldigt tacksam för våra hela sju år tillsammans.

Allt ifrån att det nästan inte gick och sitta på honom till att vinna våran första hopptävling och få den blå gula rosetten i tränset och mitt i allt det, så otroligt, otroligt mycket kärlek. Det beskriver våran resa ganska bra. Vad jag älskar honom..