När vänskapen går före
När jag köpte Hassan, hade jag sådana otroligt höga förhoppningar på den ponnyn. Jag trodde att vi skulle kunna åka och tävla ofta och också få bära den blå gula rosetten i tränset på ett ärevarv. Jag trodde att vi skulle komma långt.
Men jag förstår inte vad som hände i mitt huvud, för ett par månader efter han kom hem till mig så var allt som innebar riktiga tävlingar helt uteslutet. Jag ville inte och jag vill fortfarande inte. Jag har inte en enda plan på att sätta mig, logga in på tävlingsdatabasen och anmäla mig till tävlingar. För ett år sedan var det, det som jag ville mest av allt. Idag är det, det som jag vill minst.
Och vet ni varför? Det är för att jag är så galet lycklig att få sätta på oss en omatchande outfit och dra oss ut i skogen och busa på ängar. Det är för att jag värderar våran kärlek så mycket att jag inte ens vill tävla. För det spelar ingen roll för mig längre. Han betyder för mycket för mig för det.
Så fort vi kommer in på en tävlings hopp bana så får han en total black out. Senaste gången kom vi inte mer än innanför ridhuset innan han stog still på stället och spände upp sig hela han. Han kändes helt livrädd med publik, hinder och en domare som pratar högt i en högtalare så det ekar i ridhuset.
Jag tog upp handen, hoppade av honom, kramade om honom en gång inne på banan, gick ut där ifrån och åkte hem och sedan dess, har jag aldrig aldrig aldrig haft en tanke på att kliva in på en bana med honom igen, just hoppning iallafall.
Om man kommer till den dagen där man var tvugna att sälja sin häst eller sluta tävla helt och man inte tvekar en sekund på att välja sin häst före tävlandet, då har ni också bevisat för er själva att vänskapen, bandet och kärleken mellan häst och ryttare ALLTID går först.
För mig skulle jag kunna lägga av med allt som har med träning och tävling att göra, jag skulle göra allt i min makt för att bevisa att ingenting går före våran vänskap. Ingenting. Och vet ni vad? Det kommer det aldrig göra och jag kommer alltid älska honom mer allt annat på jorden, punkt slut.



Kommentarer
Postat av: Julia Forsbacka
Åh, vad fint skrivet! Kärleken till hästar är det viktigaste!
Postat av: Alice
Så fint skrivet, bandet är så mycket viktigare än rosetter :)
Trackback