Jag har sett mängder med ryttare som blir galen på sin häst för att den springer iväg, för att hästen är way för pigg. Drar din häst iväg så det är out of control så man kraschar hinder, då förstår jag att man inte är glad på hästen. Då förstår jag att det inte är lika roligt. Men borde vi inte ta vara lite bättre på hästens humör? Borde vi inte vara lite glada för att våra hästar är pigga? Det om något visar ju lycka i det hästen gör, det visar ju på riktigt att hästen älskar det den håller på med. Jag tror de flesta vill att sina hästar ska må bra, vara glada och lyckliga dom också men ändå så blir man galen på att hästen springer?
Igår på hoppträningen var så när Hassan drog. Alltså verkligen, efter ett hinder han jag inte alls plocka upp honom till nästa men han skötte det ändå, han drog, ja. Men han gjorde det av lycka. Han gjorde det av att han tycker att det är roligt och efter allting vi gått igenom hoppningsmässigt så kan jag omöjligt klandra honom för det för det är ju det jag velat få fram, hans lycka i det han gör. För jag vill ju inte göra någonting bara för att jag tycker det är roligt, det ska ju vara roligt för oss båda, tillsammans.
Pappa och några på läktaren skrattade, jag med, min tränare med. För man såg lyckan i Hassan innan hindret. Man såg glimten i ögat på honom, något han aldrig visat för.
Vissa ryttare hade nog i det läget blivit förbannade och dragit hästen allt vad man kan i munnen för att stanna och rygga den, men jag kan inte göra det. Jag kan inte bli sur på honom. Det tar emot t att ens behöva hålla honom, jag vill ju släppa honom så han får springa, hoppa och ha kul. Men man behöver ju kontroll och för att rida bra behöver man ju sitta innan hindret och hålla emot.
Men sekunden jag släpper honom när han hoppar av tar han ett jäkla språng, öronen ligger spikraka framåt och han är så jäkla glad. Det om något värmer i hjärtat, så otroligt otroligt mycket.
Och vad har egentligen hänt med honon? Varför stannar han inte längre? Jag vet verkligen ingenting. Alla är förvånade, även dom på läkaren som sett varje hoppträning när han stannade. Han har glädjen, han har lyckan, han älskar att hoppa igen. Som han en gång i livet gjort. Tack så jävla mycket Emelie, tack så mycket alla för allt stöd. Tack Hassan, jag kommer göra allt i min makt för att ha kvar lyckan i dig. Nu hoppar vi med glädje.
OTROLIGT luddrigt inlägg, men men..
