Vad dressyr är för oss..

Jag och Hassan har på den senaste tiden utvecklats något helt sjukligt mycket inom dressyren vilket känns otroligt kul, såklart. Men det som känns absolut roligast och skönast är att vi båda har hittat någonting vi tycker är kul, som vi faktiskt kan få skryta över att vi kan och som vi också kan utvecklas i och se framgång på vägen. För all träning strävar jag efter 1% framgång efter varje träning. I hoppningen gick det inte alltid bra och vi stod alltig still på ruta ett men här kan vi båda göra någonting bra och vi kan utvecklas. Vi fightas och vi ser framgång, DET om någonting är himla skönt. 

 

Om någon vecka ska jag även åka iväg på en liten pay&ride vilket blir för första gången inom dressyrstaket överhuvudtaget.. OM allting fungerar och han känns glad med det så startar vi även KM i dressyr på hemmaklubben. Så fort jag skulle märka någonting att han inte vill, då är det stopp. Men sålänge han visar lycka i det, då finns det inget som kommer att stoppa oss från att stå på dressyrstartlistor.

Varann vecka tränar vi även regelbundet för en Emelie i, som är utbildad C-tränare i dressyr och med hjälp av henne, tror jag vi kan nå ännu ännu högre. 

 

För mig existerar inga skarpa bett, långa sporar och kandar och att tävla varje helg. För mig ska dressyren vara harmonisk, utan varken skarpa bett eller sporrar och definitivt inte tävlingar varje helg. För oss ska det vara en sak vi båda kan få plocka en rosett eller två på, någonting som vi kan utvecklas i och någonting som vi båda kan ha roligt och älska att göra det, tillsammans. DET är dressyr för oss.

 

Du skriver så oerhört bra och har en så sund relation till hästar och träning. Du är bra fin du.

Åh så kul att läsa om någon som inte tävlar sönder sin häst bara för att den är fin! I norr vart jag bor är det vinna eller försvinna och jag blir nästan rädd för folket runtom mig. Att varje dag rida på bana, träna hårt hela tiden för att prestera bra på tävling och inte bry sig om hur hästen egentligen tycker om det den gör får mig att må illa men är tyvärr sånt jag är omringad av. Jag tänker precis som du, känns det inte bra eller går inte bra, då slutar jag tävla för ett tag och börjar sedan om igen när allt funkar. Min ponny är väldigt fin och det är ju såklart en fördel men även vi har dåliga perioder. Sen är det ju extra kul att komma tillbaka efter en svacka och klassa ut dom andra genom att ta flera raka segrar eller placeringar och visa att man fanimej är bra.(Vi har lyckats göra en comeback på 5 raka segrar, fattar det inte ens själv haha!) och sånt tycker jag nästan är roligare, att göra riktigt bra comebacks och bevisa för alla andra att man faktiskt kan! :D